Har återigen varit "uppe med tuppen" för att ta 06.37-bussen till stan för den månatliga bokdiskussionen. Den här gången var det Sofi Oksanens Utrensningen. För ovanlighets skull kände jag mig lite anti inför valet men föll direkt för inledningens lysande gestaltning. Rummet och trädgården presenterades på ett lysande sätt. Att sedan historien gav spänning och realism gjorde att den blev svår att släppa.
Att läsa en god bok, som jag inte valt själv, ger nya intryck och inspiration till mitt eget skrivande. Medverkan i bokcirklar (jag är nu med i två) ger mig också en tydligare syn på vad man som läsare uppskattar och förväntar sig. Mötet mellan människor ger så mycket mer än enbart ett kort inlägg för att beskriva sin läsupplevelse.
Vid min andra redigeringsomgång av manuset fokuserar jag på att undersöka hur mina personer har blivit presenterade. Det är extra viktigt eftersom jag har gjort om inledningen och kan förbise att någon t.ex. dyker upp "för tidigt". Men varje genomläsning innebär även rättningar och nyskrivningar dvs. utveckling som behövs för att förklara vissa skeenden. Jag märker att jag fortfarande är påverkad av min tid som rapport- och manualskrivare.
Lite (läs: mycket) avundsjuk är jag på dig som får ägna din tid åt skrivandet!
SvaraRaderaSofi Oksanen har jag hört mycket om på sista tiden men inte läst.