När jag var i min "skrivarstuga" i södra Spanien fick jag mycket gjort. Det gick bra att fokusera när omvärlden befann sig på håll och bara kunde nås när jag själv tog kontakt. Upptäckte hur många tidstjuvar det finns i det dagliga livet när man har en stor bekantskapskrets (som visserligen är trevligt men...) och de ideella uppdrag som också känns mycket viktiga men man måste även låta andra ta ansvar. Det blir farligt om allt ska hänga på en person och då är det också risk att utvecklingen stannar av, för alla parter.
Nu när jag är hemma igen gick det åt mycket tid för att komma ikapp med livet här. Familj och vänner, planering inför julen och andra helger. Rapportering av frivilliguppdrag samt planering inför nästa år. Det kyliga och grå vädret gick i moll. Att inte längre vara ensam gjorde att författandet fick vänta och vänta. Inte ens researchen fick fart. Det var så lätt att fastna på nätet som jag ändå klarat mig utan under min bortovaro.
Nu känner jag dock att skrivarglädjen och kraven börjat få liv igen. Dags att planera för mina skrivarstunder när inget annat får komma i vägen. De avsnitt som behöver bearbetas finns även i Sverige så det kommer att underlätta sökandet efter "rätt" stämning.
