Det är så mycket som pockar på att bli nedskrivet bl.a. berättelser om änkornas gripande livsöden under oroligheterna i Guatemalas bergsområden.
Nöjsamt skriveri om barnbarns uttryck och samspel i sandlådan.
Men Colombiamanuset ligger hela tiden i bakgrunden och gror. Har fått viktig input som måste få sin rätta plats. Men den där Luther sitter hela tiden och pockar på synligt resultat i form av antal tecken. Vän eller fiende? Störningsmoment eller en bra "påputtare"? Ja,ja jag ska lyda, snart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar